Sommarstugorna är inte populära som förr. I familjer och släkter avtar ivern kring vem som ska åka ut för att fixa, hänga upp rännorna och lägga ut bryggan.

Bland unga vuxna börjar sommaren inte på stugan– utan på terrassen. Undersökningar visar att man hellre använder pengar på att resa och på andra upplevelser än att plöja ner dem i att äga en stuga.

Ekonomiskt har sommarstugornas värde också börjat rasa efter att fram till sommaren 2012 ha stigit oavbrutet. Fastighetsbranschen och forskare spår att en hel stor nationell förmögenhet håller på att flytta någon annanstans.

Äger du en sommarstuga i Nyland, eller hoppas att få ärva en, bör du veta att den just nu går ner i värde med omkring en tiondel per år. Mellan somrarna 2012 och 2013 var siffran i Nyland 13 procent; årets handel pågår fortfarande.

Inte ens i skärgården ser man att folk skulle vilja vill äga sommarhus som förr. Det tystnar undan för undan i vikarna, lite som när bofinken om sensomrarna har använt sitt revir för säsongen och sedan bara hoppar tyst och brun från gren till gren.

En sommarstuga vid vattnet, med strandplan, är i Nyland fortfarande värd i snitt 173 000 euro. Men snittpriset på en strandtomt här har på kort tid sjunkit med en tredjedel till under tjugo euro kvadratmetern.

Det är en stor förändring från de tider då finlandssvensken kämpade envetet för att under livets återstående somrar få njuta av begreppet egen strand.

Då svämmade tidningars och radiokanalers frågespalter och brevlådor över av juridiska gräl om strandparceller. Det var tider då man ibland rentav kunde befara att människors övriga drifter med stigande ålder övergick i dessa eviga strider om servitut. Allt det är historia.

Vi önskar mer bekvämlighet på sommarstugorna. Att försöka sälja en stuga utan el och wc börjar i dag vara spader dam på hand.

Intresset för att hantverka själv på stugorna avtar. När vi inte längre om somrarna ser dessa familjefäder på stegar, med mungiporna fulla av spik, börjar många stugor från sextio- och sjuttiotalet också byggnadstekniskt förfalla.

För glesbygden och skärgården innebär trenden ofta ett minus. Att det är färre människor på landet om sommarmånaderna tär ytterligare på den lilla service av butiker och andra tjänster som finns.

Solsidan är däremot att det också uppstår nya former av sommarturism. Det finns de som vill komma ut för bara några dagar, ägna sig åt färdigplanerad sommaraction, få det mesta ordnat framför sig och är beredda att betala för sig.

Förmögenheten i hundrade stugor, strandbastur och båthus kommer att flytta in till staden. Äger du en trivsam höghuslägenhet i centrum av en finländsk sommarstad – sälj inte. Se till att den är trivsam, sval och beboelig också på sommaren. Sommarvåningarna kommer att bli på modet.

Förr i världen var en sommar i stan ett hett och sorgligt asfaltnederlag för den som varken hade råd eller vänner. Men framtiden tycks allt mera vara summer in the city.

Larmet gick vid 13.40-tiden, båtburna enheter från Ekenäs skärgårds FBK och Skogby FBK ryckte ut. Till platsen kom också en av sjöbevakningens båtar.

Enligt räddningsverket, förstördes den cirka 40 kvadratmeter stora bastubyggnaden vid gästbåtshamnen helt och hållet.

Branden gav enbart upphov till materiella skador.

Brandorsaken har ännu inte slutligt klarlagts, men enligt uppgift från en sakkunnig i utryckningsstyrkan lutar det mycket starkt åt att ett elfel i en varmvattenberedare bar skulden.

I motsats till vad som först sades, var bastun heller inte i användning då branden bröt ut. Den uppges inte ha varit i bruk under de två senaste veckorna.

Något riktigt kort svar på frågan om var målgruppen för den planerade Havsmanualen finns, har Rasebrgs stads miljöchef Gustav Munsterhjelm inte att ge.

Att han är mycket glad över det kännbara stödet från Sophie von Julins stiftelse, är uppenbart.

Pengarna gör det möjligt att göra någonting som ingen, vad han vet, har gjort förut: iscensätta en omfattande kartläggning av det som döljs under ytan i kustnära vatten; kartlägga fiskleksplatser och kransalgsängar med mycket mera, och den vägen skapa underlag för kloka beslut, baserade på frivillighet.

Visar vägen

Det är inte meningen att skapa ett regelverk för tvång, utan uttryckligen en manual som betjänar lika väl fiskare som vattenägare och myndigheter:

Går det an att muddra just här - och är det där en lämplig plats att investera i en näringsbassäng för avrinningen från stora åkerområden?

Munsterhjelm hoppas också att det här västnyländska pilotprojektet skall mana till efterföljd på andra håll, längs andra avsnitt av Finlands kust, men gärna också på andra håll i Östersjöområdet.

Modern välgörenhet

Initiativet kom från Raseborgs stads sida, men vice ordföranden Fredrik von Limburg Stirum gör klart att stiftelsen är med på noterna.

Stiftelsen har på senare år gjort en hel del miljörelaterade satsningar, det ser han som ett modernt sätt att göra gott.

– Vi gör något som gynnar dem som lever nu, men också kommande generationer.

Just det här, nu aktuella projektet uppfattar han som angeläget eftersom undervattensmiljön inte är lika väl känd och utforskad som miljön uppe på torra land – och eftersom kunskap är en förutsättning för kloka beslut då man gör ingrepp i miljön

Exempelvis vid farledsarbeten, åskådliggör han.

17-23 maj ordnas en av Sjökrigsskolans största övningar för i år i Raseborg, Hangö och Kimitoön. Under helgen den 17-18 maj möts två staber på cirka 60 personer och från och med måndag den 19 maj övar en trupp från Nylands brigad, Finska vikens marinkommando och Sjökrigsskolan med 700–900 soldater.

– På Russarö kommer vi att göra artilleriskjutningar från måndag fram till torsdag eller fredag. Trupper kommer att öva i Syndalen och Koverhar. Några övningar görs också på Hästö-Busö, säger kommendörkapten Hannu Roponen.

Övningarna kommer delvis att utföras på privata områden. Den tillfälliga användningen av fastigheter och vägar gäller främst förflyttningar och transporter. Inga sprängningar, grävningar eller andra ingrepp utförs utan överenskommelse med fastighetsägaren.

– Övningarna kommer inte att medföra några störningar för allmänheten, förutom kanske artillerielden, säger Hannu Roponen.

Han berättar att syftet med övningen är att få träna manskapet i de områden där Marinen verkar.

I år tar marinen i bruk de första båtarna i U700-klassen, som tillverkas av Marine Alutech i Bjärnå i Salo. Totalt tolv stycken har beställts och de sista blir färdiga år 2017.

De 19 meter långa stridsbåtarna har en marschhastighet på cirka 35 knop, men kan utan full last komma upp till över 40 knop. Mycket riktigt har klassen även döpts till "Jehu".

– De blir våra snabbaste båtar, säger brigadkommendör Olavi Jantunen.

En stor del av båtarna kommer att stationeras i Syndalshamnen och troligen kommer också Obbnäs och Sveaborg att bli hemhamn för en del.

Bestyckade

Båtarna kommer att ha en vapenstation med ett tyngre och ett lättare maskingevär.

Eldgivningen kan styras med fjärrkontroll från styrhytten och den är också gyrostabiliserad, vilket betyder att den bättre håller sitt mål även i hård sjögång.

Det är också möjligt att bestycka båtarna med manuellt bemannade maskingevär och en kustmissil var.

Båten är gjord i aluminium och de delar där manskapet befinner sig är försedda med keramiskt pansar som ger ett ballistiskt skydd.

– Man kan också skapa ett övertryck i båten, vilket ger ett skydd mot kemikalier och stridsgaser, säger Mikael Jensén som är chef för sjötransportplutonen.

Klarar av mycket

Jehun är med andra ord en riktig stridsbåt. Men den kan också användas till mycket annat. Den är registrerad för 32 personer och har sittplatser för 25 krigare, vilket betyder att den också lämpar sig för transport av manskap.

Ett par av båtarna får ambulansutrustning, varför de kommer att lämpa sig för sjuktransporter. Båtarna får också värmekamera, vilket är ett värdefullt verktyg till exempel då man letar efter personer som fallit överbord.

Det här är utrustning som kan användas även i civila räddningsoperationer, om försvaret ombes bistå med hjälp, säger Jantunen.

Båtarna har två stycken 900 hästkrafters dieselmaskiner och de drivs med vattenjet. Besättningen består av minst fyra personer.

Intresserar vår verksamhet dig och i vilken mån är du beredd att engagera dig som medlem?

Så här kan man sammanställa frågebatteriet i det brev som Ekenäs Skärgårds Hembygdsförening delat ut till hushållen på Skåldö och Torsö, och också till de bosatta längre ut i skärgården.

– Det här är ett sätt att få reda på vad medlemmarna vill med föreningen och samtidigt informera alla vad vi håller på med, säger Linnea Holmberg som är föreningens ordförande.

Föreningen gör ingen skillnad mellan de fastbosatta och fritidsbefolkningen. Därmed har cirkuläret landat i alla postlådor längs distributionsrutterna.

– Vi har delat ut ungefär 300 brev, säger Linnea Holmberg.

Rätt saker?

Ett tiotal brev har returnerats. Även om svaren inte är så många till antalet ger de en fingervisning om vad medlemmarna vill – barnfamiljer önskar program för barnen och de övriga deltar gärna i danser och fester.

Föreningen ordnar program året runt och av vitt skilda slag, och ett av syftet med cirkuläret är att få en uppfattning om det är rätt saker man håller på med.

– På det här sättet får alla en chans att säga sin åsikt om verksamheten, säger föreningens sekreterare Johanna Sipola.

Hoppas på fler svar

Breven delades ut för några veckor sedan, så ännu finns det hopp om att ytterligare svar flyter in. Linnea Holmberg och Johanna Sipola hoppas att fler skulle berätta om och hur de kunde tänka sig att ställa upp som medlemmar.

– Många kanske tror att man måste engagera sig helt, men så är det inte. Hjälper alla till redan en gång per år så blir det inte betungande för någon, säger Linnea Holmberg.

Hon räknar snabbt att de som i dagens läge ställer upp i arrangemangen och underhållet av huset uppgår till maximalt 30 personer.

Själv har hon varit med i styrelsen i över tio år. Till ordförande valdes hon i år.

Johanna Sipola valdes in i styrelsen i år och är ny i den rollen.

Har föreningens betydelse ökat efter att skolan stängde?

– Kanske för en del, säger Linnea Holmberg som samtidigt konstaterar att det nu för tiden är ganska lätt att ta sig till Ekenäs och alla föreningar och evenemang där.

Johanna Sipola säger att föreningens sammankomster blivit viktigare för henne efter det att de egna barnen blev så stora att de började i skola på fastlandet. Tidigare fungerade skolan på Skåldö som en sammanbindande faktor, säger hon.

Populär lunch

Strömmingslunchen, som i år hålls den 10 maj, brukar samla kring 160 deltagare och hör till de mest populära programmen. Fullt hus är det också under helaftonen som ordnas tillsammans med Visans Vänner i Helsingfors, i år den 21 juli. De här evenemangen lockar traditionellt många fritidsinvånare.

– Vi vill att det ska vara interaktivt mellan sommargäster och fastbosatta, säger Linnea Holmberg och tillägger att kunskaper i svenska ingalunda är ett krav för att kunna delta i evenemangen.

Johanna Sipola och Linnea Holmberg är nöjda med utskicket och tycker att andra gott kan ta efter.

– Jag tror att alla små föreningar har det lika jobbigt att få med folk, säger Holmberg.

Personalen får inte sparken, utan erbjuds jobb i närliggande S-butiker under vinterhalvåret.

Sommaren 2015 får de återvända till skärgården.

Butikschef Anne Ek hoppas ännu att förslaget ska gå att avstyra. Mer vill hon inte kommentera i det här skedet.

Varuboden-Osla tiger

Också på Varuboden-Osla är man försiktig med att ge kommentarer.

Bengt Vinberg, branschdirektör, bekräftar att samarbetsförhandlingarna pågår. Tanken är att stänga butiken den 15 september.

Finns det en chans att butiken fortsätter hålla öppet som vanligt, Bengt Vinberg?
– Jag ids inte kommentera det medan samarbetsförhandlingarna pågår. Vi kommer att ge ut en bulletin om saken med närmare information.

"Synd är det"

Försäljaren Inga-Lill Klingberg berättar att representanter från Varuboden-Osla har besökt butiken och informerat personalen.

Hon tolkar det som att beslutet i princip är klart.

– Synd är det. Mest synd är det om butikschefen Anne. Hon har varit här i många år. Synd är det också om befolkningen här.

Uppmanar till kamp

På butikens Facebook-sidan skriver en av kunderna, Terttu Peuhu, så här:

"Ingen annanstans får man så bra service på båda språken som i vår Sale-butik. En förhållandevis liten del av de som är fast bosatta i Barösund har ändå koncentrerat sina inköp lokalt fastän många säger att de försöker. Om någon ännu kommer på ett sätt att rädda vår närbutik och den fantastiska personalens framtid, är det här sista möjligheten att agera. "

Sale i Barösund når sin överlägsna kundtopp om somrarna. Vintertid är besökarna ibland knappt tio stycken.

Den nya butikslokalen i Barösund invigdes våren 2011. Bakom satsningen stod Barösunds byaråd och Varubodens styrelse tillsammans med en lång rad privatpersoner, som hade gått med i ett aktiebolag som bildades för bygget.

Ovanligt stora algbälten har bildats ute på havet under helgen.

Blågröna alger har observerats i västra Finska viken, södra Skärgårdshavet och i de nordöstra delarnas av Östersjöns huvudbassäng. Det varma väder som förutspåtts för den här veckan kan öka på algblomningarna ytterligare.

Personen som hamnat i vattnet klamrade sig fast på utsidan av en båt.

En sjöräddningshelikopter från Åbo samt patrullbåtar från Kökar och Mariehamn kom till platsen. Då hade ändå ett ögonvittne redan lyckats rädda personen ur vattnet.

Enligt Gränsbevakningen var personen kraftigt berusad och misstänks nu för roderfylleri.

Förbrukningen av det kommunala vattnet i Korpo centrum har stigit under de senaste dagarna och är större än produktionen.

Under veckoslutet rör det sig mycket folk i Korpo centrum på grund av olika evenemang bland annat festivalen  Korpo Sea Jazz.  Konsumenterna uppmanas därför till största möjliga sparsamhet  i vattenförbrukningen.

Korta avbrott i vattendistributionen är möjliga.

Det är fortfarande förbjudet att spola vatten ur kranarna, tvätta bilar, vattna gräsmattor och blommor.

Fyra ungdomar råkade i sjönöd på havet utanför Helsingfors på lördagskvällen, meddelar Helsingfors kustbevakningsstation. Männen försökte ta sig till Tallinn på en hemgjord flotte. De startade kring lunchtid och kom cirka 20 kilometer på vägen innan motorn gick sönder.

Flotten drev i några timmar innan männen fick mobiltelefonkontakt med Helsingfors sjöräddning. Ungdomarna kunde inte ange sin position så sjöräddningen skickade ut en sjöräddningshelikopter och två båtar.

Till slut hittades flotten på farleden kring 20 kilometer söder om Mjölö. Enligt sjöräddningen var männen vid gott mod trots tillbudet. 

Tom Malberg lägger ut med sin pråm med byggnadsmaterial från Kalkstrand i Sibbo. Att förse sommargäster med virke och annat byggmaterial är en del av verksamheten hos Östra Skärgårdens Stugservice.

Den ekonomiska krisen slog hårt mot byggbranschen. Plötsligt hade folk inte längre råd att köpa eller bygga hus. Men Malmberg såg möjligheter där andra såg nedgång.

– Byggbranschen är inte så illa ute som många tror. Det gäller bara att hitta sin nisch och erbjuda sådant som ingen annan erbjuder. Vi hittade vår nisch i skärgården, säger han.

Det hela började med att Staffan Sundman och Robin Holmberg med varsin byggnadsfirma i bagaget bestämde sig för att slå ihop sina krafter. De hade märkt att det fanns en marknad för småjobb i skärgården och grundade bolaget för drygt tio år sedan.

– Det var ingen som åkte och putsade stuprännan hos den gamla tanten eller målade klart den där husknuten som blev omålad på grund av tidspress, säger Tom Malmberg.

De många småjobben gav fler och större uppdrag. Snart ville allt fler ha hjälp med att kratta sommarstugans gård, fälla träd och att gräva utedass.

– Var och varannan skäribo ville gräva skithus så företaget behövde expandera och skaffa maskiner.

Så stugservicebolaget köpte pråm, grävmaskin och tog in fyra nya del­ägare – varav Tom Malmberg var en. Han började i företaget för drygt tre år sedan och fick genast börja nyanställa då företaget expanderade. Det var inte lätt att hitta tvåspråkiga arbetstagare som dessutom kunde snickra och navigera i skärgården. Men det gick.

Logistik viktig i skärgården

Malmberg var tidigare grönsaksinköpare och hade ingen erfarenhet av byggbranschen. Däremot förstod han sig på logistik.

– Allting har att göra med logistik för att det skall bli lönsamt och effektivt. Du kan ha hur många gubbar som helst, men om logistiken inte fungerar så är det kört. Att åka ut till kobbar i skärgården har sina utmaningar, säger han.

Enligt Malmberg är inget jobb för litet för att ta emot. Det som på telefonen låter som ett litet jobb kan i själva verket vara mycket större.

– Det har hänt att vi åker till en sommarstuga för att borsta ett tak men konstaterar att det är tio år för sent – taket är helruttet och måste bytas ut. Så går det ofta, eftersom många stugor får stå tomma när någon äldre släkting dött och arvingarna inte kunnat komma överens om dödsboets delning, säger Malmberg.

Fördubblad omsättning

När Tom Malmberg kom till Östra Skärgårdens Stugservice år 2011 hade de en omsättning på under 800 000 euro. Nu tre år senare har företaget en omsättning på nästan 1,9 miljoner. Mycket av tillväxten kommer från den järnaffär som grundades för drygt ett år sedan.

– Jag var trött på att alla gubbar sprang omkring i olika järnaffärer och kom tillbaka med kvitton från höger och vänster. Jag hade ingen koll på utgifterna. Eftersom vi ändå köpte så mycket tänkte jag att vi lika bra kunde grunda en järnaffär.

Järnaffären står nu för nästan halva omsättningen och har blivit något av en träffpunkt för byborna. Fredrik Lindqvist som sköter om försäljningen säger att många kunder köper några enstaka småprylar, men att de mest är ute efter en kaffestund och det senaste skvallret.

Men allt är inte en dans på rosor. Speciellt vintrarna har varit tuffa. Förra vintern var nästan helt snöfri och tärde hårt på företaget. I oktober fanns det inget jobb och Malmberg var tvungen att varsla för permittering. Snöröjning, plogning och sopning av tak var inte efterfrågat under den snöfria vintern. Till slut fick bolaget ändå några byggen på land.

Förr har det varit vanligt att bygga såkallade grynderhus om vintrarna, det vill säga hus som byggs av företag och säljs vidare. En byggfirma köper upp en tomt, ordnar med byggnadslov, bygger ett hus på tomten och säljer det färdiga huset till en kund. Men det ekonomiska läget har dragit undan mattan för den här typen av hus, anser Malmberg.

– Grynderhus är helt omöjliga att bygga i dagens läge. Vi fick med nöd och näppe vårt sista hus sålt 2011, i princip utan någon vinst. Vad jag hört från andra byggfirmor är de i samma situation. Det positiva med grynderhus var att de sysselsatte personalen när det annars var svårt att hitta jobb, säger Malmberg.

Han skulle gärna se en långsiktigare planering i företaget.

– Jag skulle vilja veta vad vi gör nästa sommar, men det är nog svårt. Ett långtidstänk måste gå att ordna. Annars är vi överarbetade om sommaren och arbetslösa om vintern.

Aftonbladets fotograf på plats Urban Andersson rapporterar om livlig militär aktivitet i området som ligger några mil öster om Stockholms centrum.

Svenska medier uppger att flera militärhelikoptrar, 10–15 örlogsfartyg och ett stort antal mindre fartyg.

Andersson säger att civil sjöfart kontrolleras mycket noggrant.

– Jag blev bordad och avlegitimerad, de är ganska hysteriska och väldigt stirriga, säger Urban Andersson.

Försvarsmakten inledde operationen på fredagen efter att ha fått uppgifter om främmande undervattensverksamhet från en källa som Försvarsmakten bedömer som mycket

pålitlig.
 

Operationen pågår kring Kanholmsfjärden.

Kanholmsfjärden ligger i Stockholms mellersta skärgård och breder ut sig mellan Vindö och Skarpö i väster, Harö i öster och Runmarö i söder.

På fjärden delar sig stora farleden från Stockholm i två

grenar, Sandhamnsleden och Landsortsleden.

Försvarsmakten valde att gå ut och informera om operationen eftersom området är ett mycket trafikerat.  

En presskonferens arrangeras senare på eftermiddagen.

Tom Kaisla, vd för personalföretaget Eilakaisla och ägare till Rysskär, vill inte tro sina öron men säger sedan med ett uppgivet skratt:

– Så typiskt. Att inte en enda tjänsteman på Helsingfors stad ger sig tid att meddela också mig, som trots allt bor på holmen och äger den.

Då har Kaisla precis fått veta att stadsstyrelsen i Helsingfors ska godkänna byggförbudet vid sitt möte på onsdag. Och det är HBL som informerar honom om beslutet.

Logi, fester och möten

Tom Kaisla köpte Rysskär sommaren 2011 och satte i gång med sitt drömprojekt. Rysskär skulle bli ett turistmål enligt ett koncept om att erbjuda högklassig inkvartering och mötes- samt festlokaler i en svindlande skön skärgårdsmiljö och med den extra dimensionen av att fungera på tidigare militärområde.

På Rysskär står kulturmärkta byggnader som eldledningstorn, officersvilla, soldathem och så löper ett nätverk av bunkrar och tunnlar på området. Rysskär hann fungera som befästning i ungefär 100 år tills försvarsmakten ansåg att man inte längre behöver skäret. Området överfördes på statens fastighetsverk, Senatsfastigheter som lade Rysskär till försäljning våren 2011. I köpet ingick holmen på 9,5 hektar och vattenområde på 23 hektar.

Intresset var stort, och Kaisla kom med bästa erbjudandet, lagom med miljoner euro och en företagsidé som öppnar Rysskär för allmänheten, och borde ge honom intäkter.

– Jag har tills vidare lagt ut nästan 4 miljoner euro, och om attityden från stadens sida fortsätter att vara lika trög som hittills står jag snart på konkursens brant. Stora investeringar förutsätter att man småningom får intäkter, men nu står allt stilla, säger han och noterar att det nya byggförbudet, som gäller till början av 2017, inte innebär någon lättnad.

– Sedan jag köpte Rysskär har jag fått massor av förfrågningar om möjligheten att komma till holmen för fester, möten och konferenser. Och jag måste svara nej varje gång, för området saknar fortfarande de faciliteter som behövs.

Bra samarbete med Museiverket

Kaisla har ändå inte låtit byggbeståndet förfalla och växtligheten gro igen sedan 2011.

– Vi har restaurerat soldathemmet, röjt undan sly och arbetet med att renovera officersvillan slutförs i sommar. Byggnaderna är kulturmärkta och samarbetet med Musei­verket har fungerat utomordentligt. Det kan jag inte säga om Helsingfors stad.

För att Kaisla ska kunna bygga nytt behöver Rysskär en detaljplan.

– Varje gång jag visar arkitektritningar på något nytt blir jag bemött med negativ respons, ingenting duger och ingenting händer.

Väntar på initiativ av Kaisla

Stadsplanechefen Olavi Veltheim tar kritiken av Kaisla med ro.

– Faktum är att det är Kaisla i sin egenskap av ägare som ska ta initiativ till en detaljplan, och anhålla om att en sådan blir gjord. Av hävd gör vi inte detaljplaner på eget initiativ. Det gäller all detaljplanering med undantag för områden som staden äger. Stadsplaneringskontoret väntar alltså på en begäran av Kaisla.

Kaisla har numera Rysskär som hemadress och kan på det sättet hänvisa till skärgårdslagen som säger att kommunen är skyldig att skapa förutsättningar för boende, utkomst och vardag på området.

– Rysskär saknar el och bryggan håller på att rasa samman. Båda hör till de betingelser som är nödvändiga för ett liv på Rysskär. Jag kan förlika mig vid tanken om att posten inte kommer.

Ensligt skär. Rysskär ligger långt ute i havsbandet sydväst om Helsingfors och till närmaste granne är avståndet sju kilometer.

Nya vyer. Från de släta klipporna på Rysskär skymtar Helsingfors silhuett.

Kontrasterna mellan det bullriga och stökiga Manhattan och det ödsliga skärgårdslandskapet mitt i vintern är inte nödvändigtvis så stora som de ytligt sett verkar vara.

– Både på Manhatttan och i skärgården kan man vara fri och det är viktigast av allt, säger dokumentärfilmaren Lotta Petronella.

Själv trivs Petronella både i New York och i skärgården, i synnerhet när skärgården är dimmig och grå.

– Någonstans handlar om att resa in i sig själv.

Inför Lotta Petronellas kamera delar tre män i skärgården med sig av upplevelsen. 

Annika Hällsten intervjuade Lotta Petronella i Studio HBL.

I ett litet samhälle uppstår lätt oskrivna normer om hur man ska leva och vara. Det är inte exklusivt för Svenskfinland men det märks tydligare ju mindre orten är. 

– Man tror att man känner varandra så bra att man uppträder för varandra, citerar Arthur Franck en sina medverkande i filmserien Jante Redux, som visas på Yle Arenan nästa vecka. 

Saliven Gustavsson som medverkar i en av filmerna berättar om sin uppväxt i Borgå skärgård som enda son till en mamma från Helsingfors. 

– Jag var ju handikappad i Pellinge redan från början. 

Andrea Svanbäck intervjuade Franck och Gustavsson i Studio HBL.